Publicera din novell..
Någon gång
att detta inte är förutspått.
Tänk. Bara en gång.
Du kommer att se
Att du, återigen kan le.
Fly inte.
Hör på mig.
jag berättar bara sanningen för dig.
För dig kära syster,
sitter jag nu här
och funderar på vart detta bär.
Du kan så mycket bättre,
men du beter dig lägre.
Och ja, jag kan vara dum i huvudet och du kan hata mig,
men du ska veta att jag faktiskt älskar dig.
Och nej, jag tänker inte köpa era cancerpinnar åt dig,
Säger bara att ni är för unga och borde tugga på björkvistar tills vidare.
Sen när du väl söker på annat håll efter bekräftelse,
det gör då ont när det kan komma från mina närmaste.
Jag tänkte bara berätta för dig syster,
att det är ditt liv och du som styr,
men vill du verkligen sabba fler betyg?
För jag vet att du kan,
Jag vet att du är smart.
Och älskad syster,
det är du var dag.
Att jag inte längre litar på dig,
det gör mig rädd.
och jag vet att du egentligen bara vill bli sedd.
Jag tänker på dig var dag, låtsas att jag skäms över dig,
när det egentligen är din respektlöshet jag vill utrota, allt för dig.
För jag gör inte det här för min skull.
Utan det är för din egen, snälla tänk en extra gång, ta de bestämda stegen.
Inte de osäkra då du bara fullt litar på allt.
För vet du vad lilla gumman, det finns både socker och salt.
Det här är vad jag tänker på kära lillasyster.
Jag förstår inte hur jag ska kunna bli en bättre storasyster.
//Äidu, aidu.blogg.se
- är det jag?
Jag skriker in i min kropp
men det finns ingen chans till svar
Kanske var det en gång vackert
men destruktivitet dammar
Det som fanns är försvunnet
Skönheten har fördrivits
känslorna ligger splittrade på golvet
och jag är livrädd
Speglar mig i skelettet
studerar revben som buktar ut
och någonstans inuti mig ler något
- som fortfarande ser -
över det jag åstadkommit
Men det är inte det jag verkligen ser
jag ser inte det som du ser
Lever i en egen verklighet
där kroppen har blivit det egna fängelset
Ett personligt Helvete
och känslan av att aldrig slippa ut
gör mig livrädd
jag är inte det som jag ser
men vad är jag då?
Ett virus har tagit över mig
det känns när det äter upp mig
Skriker för att överleva
men inte för att någon ska veta
Verklighetsuppfattningen
är en aning skev
Att alla mina speglar är konkava
det låtsas jag inte om
jag hör något som hånskrattar
när jag än en gång skakar av panik
/A.C.R.
::
du gnistrar och du sprakar
jag måste vända bort blicken för att inte bli bländad
men jag kan fortfarande höra dig spraka,
jag kan fortfarande känna din värme
i det ögonblicket vet jag att
du är allt som jag vill ha
om jag bara varit lite mer
perfekt
kanske du velat ha mig också
men så är livet
och så är kärleken
så jag bränner mig
för du är eld och lågor
Y.B.T.T.S.N
namnlöst?
infaller
när
under
sker
//Äidu, aidu.blogg.se
( )
mardrömmen
Jag önskar att det är bara en mardröm
Som en skräck film som man kan stänga av
Jag önskar att det bara är en mardröm
Att väckarklockan snart ringer och jag mötts av en solig vinter dag
Jag önskar att det är en mardröm
Att du kan väcka mig och säga att allt är bra, det var bara en mardröm
Jag önskar att mardrömmen är över snart
av sandra
Meddelande
Lappen låg ensam på bordet när jag kom in. Jag behövde inte läsa den, jag visste redan vad det stod på den.
Men ändå kom det som en chock. Huvudet blev plötsligt tungt som den var en stor sten och knäna som skumgummi. Jag tog upp mobilen och slog numret. Jag möttes av en glad kvinna som meddelade att ”numret du söker kan inte nås för tillfället försök igen om en stund”. Jag kunde inte längre stå upp.
Med en duns så satte jag mig på dörrmattan innanför dörren. Tårarna började rinna med en lätt flod nerför mina kinder. Det var där på dörrmattan innanför dörren som du fan mig en stund senare. När du såg lappen tog även du upp mobilen och slog numret och även du möttes av den glad kvinna som meddelade att ”numret du söker kan inte nås för tillfället försök igen om en stund”. Du satte dig tyst bredvid mig och där satt vi och bara väntade.
nu vill jag veta vad ni tror det står på lappen. är det något posetivt eller negativt??
av sandra
50
.
Jag har dansat varje dag sedan jag lämnade dig.
A
obeskrivliga dröm
Är jag rädd för att hamna tillbaka.
I den värld då problemen inte skulle lösas
utan bara existera
utan att synas
och man skulle leva i
en oren lycka
//Äidu aidu.blogg.se
kärleken, människor och livet
och allt du inte ville lyssna till
allt jag trodde på,
och allt du förkastade
kärleken, människor och livet
alla de gånger jag tröstade dig,
och alla de gånger du slöt dig mot omvärlden
alla ord jag aldrig hann säga,
och alla ord du aldrig hann höra
alla dagar vi fick tillsammans,
och alla dagar vi gick miste om
för jag blev lämnad ensam kvar,
och du tillhör himlen nu
/Y.B.T.T.S.N
eko
Natten hånskrattar
när jag inte får luft
Tystnaden som fyller rummet
är mina psykiska mellanslag
All ork har dött
Jag är inte vingklippt
men väldigt kantstött
Vingklippt är en förlorad ängel
Och det är bara du
Minns du mitt rum?
Där ekar ditt namn
Det här har hänt sen du försvann;
eko.
/A.
kärlekets tilltal
sen du, duojag, vi.
vi var jag ganska länge.
men plötsligt blev det ni, du och jag, dom
och till sist blev jag han
s
önske jul
jag har döppt den till önske jul.
1 December
Hon gick med lugna steg. Kylan låg avvaktande i luften, men det hade än inte blivit så kraftigt. Bilarnas swichande störde inte Anna när hon gick där med tankarna långt ifrån värkligheten. Hon hörde inte dom steg som kom bara närmre och närmare.
- vad går du och tänker på då? undrade Åskar som nu hade hunnit Anna
- på allt. svarade hon
- du kan väll inte gå och tänka på ALLT?
- jo
- så du tänker på gruskornet i min sko?
Anna fick lov att skratta åt Åskar. han visste precis när han skulle vara rolig för att få henne på bra humör. Dom hade varit vänner sedan dagis. Som tur var så hamnade dom i samma klass i ettan och sen hade dom följts åt hela grundskolan. sen gick dom skilad vägar, han gick estetmusik och hon barn och fritid. dom hade inte träffats så ofta den sista tiden. på toppen av backen tog träden slut. det var där dom kära var på våren, men det var ganska vakert nu på året också. man kunde se många små prickar av lampor ifrån staden. dom stod länge bara och tittade på den gudomligvakra synen av staden på kvällen. dom bara stod där tysta en lång stund.
- titta ett stjärna som faller, vi måste önska oss något. utbrast Anna
hon blundade hårt och tänkte "jag önskar att jag ska bli sedd" sedan öppnade jag ögonen. Åskar stod än och blundade. efter dett tag så öppnade han ögonen och log glatt mot Anna.
vad tycke ni om den?
/sandra
