2010 kommer snart
oktober lämnar staden i rött
november drar in med mörker och snöfall
minnet av september är sedan länge dött.
november är faktiskt lika kall som förra året
i år har jag bara glömt att klä mig ordenligt.
jävla idioto säger ryssen, och bränner upp filten.
jävla idioto säger jag, och glömmer pojken.
d.d
rastlösheten i min tysta lägenhet
om natten är du doften i kudden
som bleknat för länge sen.
i november är du varm.
på andra sidan gatan
är du en saga i mitt huvud
under gråten är du spontan
i juni är du borta.
jag tror att du är saknad
i själva verket är du leda
du är rastlösheten i min tysta lägenhet.
du är tonerna i sången som aldrig skrevs för mig
du är besvikelsen, igen
men inget mer.
Unwelcome visitor
Knock knock!
Who's there?
Mr. Panicanxiety!
Why did you come back here?
I didn't. I have always been down here,
you're the one moving back to this place.
Why won't you leave me alone?
Because I'm the oldest friend you have
and I have always been there for you
when you have felt this way.
And what If I don't want you here?
Don't be like that honey, we're neighbours
again. And I will visit you as often as I can...
/Malin Sjögren
Too bright to see, too loud to hear
Det är klart att det gör ont,
hade du förväntat dig någonting annat?
Du var rädd att fastna här,
men grattis, nu sitter du inte fast alls!
Helt fri, utan massa kärleksrep.
Var det inte det här du ville?
Ändå gråter du som besatt och får andningsnöd,
du skulle ha aktat dig för vad du önskar.
Nu har du förlorat honom.
Du vet,
han den där du egentligen inte vill ha..
/Malin Sjögren, 17 november.
connection bruten
det likamed ingen musik som kan lura fantasier
jag trodde det fanns något där på riktigt
men trasigt är det nu
och det är det största beviset under evigheter
på att du bara varit något man trott existerat
men du var som musiken, något osynligt som lurat fantasier
till att skapa en verklighet
som inte existerar, men tröstar
//Äidu
aidu.blogg.se
Ett visdomsord.
eller tvärtom?
Avslutas: den 11 november 2009 kl. 02:00
Du och jag livet...
Genom viskningar syns verkligheten ändå.
Kokande blod fräter i en ådra, min ådra.
Skoskav på insidan, blödande läppar och nariga naglar,
framkallas av frustration.
Förtrycket slickar sina läppar.
Sympatin stampar mig på tårna.
Du och jag livet borde lyssna på varandra.
//Moi
En liten höstteori.
Höst
Det är många som säger att världen dör på hösten, med sorgsen röst.
Jag säger det med lättnad, och med en liten teori.
Jag tror att allt vi gör, allt vi säger, allt som existerar och inte existerar fångas upp av löven. Skratta om ni vill, men jag tror att vi orkar glömma, för att löven hjälper till. De suger åt sig allt under årets gång och då den så kallade hösten kommer har löven blivit fulla. Det är det som ger dem färg, och då de är helt färgade är det dags att låta oss alla göra en nystart. Släppa allt som hänt under året, släppa allt det positiva,
men framförallt, allt det negativa.
Därför faller de av och då nog mycket nystart fångats upp börjar det knoppa, och de fortsätter att fånga liv.
Löven behöver oss för att kunna växa, och vi behöver dem för att kunna orka.
Jag säger det med lättnad för att en nystart kan vara precis vad man behöver.
Tack för mig, Amanda Åström.
hjartate.blogspot.com
