eko

Natten hånskrattar
när jag inte får luft
Tystnaden som fyller rummet
är mina psykiska mellanslag
All ork har dött

Jag är inte vingklippt
men väldigt kantstött
Vingklippt är en förlorad ängel
Och det är bara du

Minns du mitt rum?
Där ekar ditt namn

Det här har hänt sen du försvann;
                                                  eko.

/A.


kärlekets tilltal

jag började som ett jag.
sen du, duojag, vi.
vi var jag ganska länge.
men plötsligt blev det ni, du och jag, dom
och till sist blev jag han

s

önske jul

jag har börjat att skriva på en julsaga på min blogg. så jag ska dela med mig av den första delen här.

jag har döppt den till önske jul.

1 December

Hon gick med lugna steg. Kylan låg avvaktande i luften, men det hade än inte blivit så kraftigt. Bilarnas swichande störde inte Anna när hon gick där med tankarna långt ifrån värkligheten. Hon hörde inte dom steg som kom bara närmre och närmare.
- vad går du och tänker på då? undrade Åskar som nu hade hunnit Anna
- på allt. svarade hon
- du kan väll inte gå och tänka på ALLT?
- jo
- så du tänker på gruskornet i min sko?
Anna fick lov att skratta åt Åskar. han visste precis när han skulle vara rolig för att få henne på bra humör. Dom hade varit vänner sedan dagis. Som tur var så hamnade dom i samma klass i ettan och sen hade dom följts åt hela grundskolan. sen gick dom skilad vägar, han gick estetmusik och hon barn och fritid. dom hade inte träffats så ofta den sista tiden. på toppen av backen tog träden slut. det var där dom kära var på våren, men det var ganska vakert nu på året också. man kunde se många små prickar av lampor ifrån staden. dom stod länge bara och tittade på den gudomligvakra synen av staden på kvällen. dom bara stod där tysta en lång stund.
- titta ett stjärna som faller, vi måste önska oss något. utbrast Anna
hon blundade hårt och tänkte "jag önskar att jag ska bli sedd" sedan öppnade jag ögonen. Åskar stod än och blundade. efter dett tag så öppnade han ögonen och log glatt mot Anna.


vad tycke ni om den?
/sandra

RSS 2.0