- är det jag?
Jag skriker in i min kropp
men det finns ingen chans till svar
Kanske var det en gång vackert
men destruktivitet dammar
Det som fanns är försvunnet
Skönheten har fördrivits
känslorna ligger splittrade på golvet
och jag är livrädd
Speglar mig i skelettet
studerar revben som buktar ut
och någonstans inuti mig ler något
- som fortfarande ser -
över det jag åstadkommit
Men det är inte det jag verkligen ser
jag ser inte det som du ser
Lever i en egen verklighet
där kroppen har blivit det egna fängelset
Ett personligt Helvete
och känslan av att aldrig slippa ut
gör mig livrädd
jag är inte det som jag ser
men vad är jag då?
Ett virus har tagit över mig
det känns när det äter upp mig
Skriker för att överleva
men inte för att någon ska veta
Verklighetsuppfattningen
är en aning skev
Att alla mina speglar är konkava
det låtsas jag inte om
jag hör något som hånskrattar
när jag än en gång skakar av panik
/A.C.R.
