11 timmar och över 54 minuter

Jag bara sitter och funderar
Leker med mitt hår och petar,
ja, petar mig i ögonen.
Tröttheten den är på besök.

Sömnen, den leker med mitt barn.
Det barn som för så länge sedan dött.
Snart ska kroppen få vila.
Kanske barnet då får springa och leka.

Det här är inte rim. Det vet jag mycket väl.
Det här är ett okunskapligt tillstånd.


Lek, mina vänner.
Jag vill höra era ord läsas framför mina ögon.
Som de gjorde för 11 timmar och över 54 minuter sen.

Jag vill inte berätta, vem barnet är, eller vem kroppen är, som sitter och skriver det här.
Vill bara ge er en liten vill-också-skriva-spark.
Kanske ni redan sover eller springer runt och leker i en park.
Kom ihåg, barnet inom dig är litet men också så starkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0